Allting har verkligen förändrats, vi har glidit isär nu är det som om en del av mej inte existerar mer. Vi höll ihop i vått och torrt, vi gjorde aldrig någonting utan varandra.
Vi som hos varandra nästan varje dag det spelade ingen roll om det var vardag eller helg, vi följdes åt dom allra mörkaste kvällarna och släppte aldrig taget om varandra. Vart tog dom dagarna vägen?.
I nästan alla mina minnen så finns du med,
vi kunde slå och bita varandra gula och blå och kalla varandra så fula saker men inget kunde skilja oss åt.
saknar dom sena nätterna vi satt uppe i spanien och pratade om allt mellan himmel och jord, alla skoter turer till och från akkavaara där vi byggde vårt eget dass i snön som aldrig höll och alla gånger vi bara suttit ute vid elden och bara tilla på stjärnorna och bara tagit de lugnt, alla tråkiga fiske turer som du älskade och jag inte.
Saknar allting vi gjort i piteå, våra utflyckter på vattnet och alla äventyr på stan, du har varit med oss i piteå sen du var kanske 8-9 och sedan dess har du varit med varje sommar, och nu har ni stuga bara några meter från oss,
saknar alla sena kvällar i träsket vid brasan och tripparna över älven för att vi skulle ta oss i land. du har alltid funnits där för mej och jag kommer alltid att finnas där för dej!
Jag saknar dej, mamma och pappa saknar dej, du är som en i familjen.




Älskar dej! ♥